Bara att hålla igång

Skolavslutningsdag i dag. Jag fick dottern att locka håret men det var svårt. Hennes klädsel bestod av jeanshortsen hon har haft VARJE DAG samt ett nyare linne med Bambi-tryck och paljetter. Vi cyklade dit och på gården hade de gjort fint. Dottern var i klassrummet först, sedan kom de ner. Jag, syrran, F (som lämnat sonen på dagis) samt farmor såg dem sjunga. Sedan skulle intygen utdelas, med medalj. Fast en tjejs intyg var inte med! Så stor gråt och tandagnisslan, även fröken helt knäckt över detta. Puh. Men så blev det fika och så gick dottern med sin farmor för att bada medan jag åkte till jobbet och arbetade i mitt anletes svett.

I går var jag på DN på möte, sedan cyklade jag som en blådåre till dagis för att få med mig sonen till sin fotboll på Zinken i tid. Där insåg vi att hans dagis/fotbollskompis L och han inte kommer ses igen, förutom på fotbollen eller om vi stämmer lekträff. Så de kramades hejdå. På vägen hem pratade han om skilsmässa och att han tyckte det verkade hemskt ifall man träffade den ena föräldern mer än den andra, som han hade hört talas om. Väl hemma kom F, F:s mamma och dottern från släktings studentmottagning i Hammarby. F la barnen men sonen somnade aldrig, han kom gråtande vid 22-tiden, knäckt för att han inte kunde somna. Till sist gick det. Då var det dag för undertecknad att inte kunna somna förrän långt efter 1. Jag som var så trött! Upp 7, frukost till alla och fix för skolavslutningen som sagt. Nu MÅSTE JAG ARBETA OCH BLI KLAR OCH JAG FÅR KANSKE ALDRIG VILA ELLER ENS SOVA FÖR DET ÄR SÅ JÄVLA MYCKET HELA TIDEN OCH JAG ORKAR INTE.

Jag orkar inte. Alla försök att lätta mina bördor mottages tacksamt.