Att sluta rusa

Lagade mat i går, en pasta med spenat och räkor. Blev gott. Pratade även med S:s pappa på gården, S tycker också att det är jobbigt i skolan och har snackat en del om Nadia hemma. Se där! En killkompis, det vore inte dåligt.

Barnen verkade ganska glada i går när jag hämtade dem. Och det blev en rättså lugn kväll. Jag kom på mig själv med att sitta och titta på Nadias spinkiga rygg medan hon badade, i flera långa minuter. Bara sitta där. Hon såg frågande på mig. Jag brukar liksom alltid rusa omkring.

Ingen frihet för Ankor

Nu är jag uppdaterad på hela fru Anka-grejen. Det är kul och hemskt sorgligt på samma gång. Tänk att kvinnor aldrig får vara fria. Inte ens i frihetens land. Framför allt inte i frihetens land.

Själv sitter jag här och vältrar mig i frihet. Haha.

Ensamma sexåringar, outhärdligt

Vi åt på Marie Laveau i går! Man fick en tallrik med kött. Fast det var gott! Såg bara väldigt spartanskt ut. Men så fick man förstås sina tillbehör också, bredvid. Vi åt och pratade om tiden som gått, tidningen vi gjort, livet, joggingen och allt däremellan. Sedan hemgång, kom precis när barnen hade somnat.

Nadia hade känt sig ensam i går, någon rast, och varit ledsen. Det berättade jag i dag för fröken, som skulle reda ut det. Jag får så ont i hjärtat om Nadia känner sig ensam i skolan. Det är outhärligt.

Gravidbibeln, jag = redaktörn

Nu ska jag dra och fira att jag gjort en hel jämrans tidning. Den här! Jag har gjort den, med Pernilla och Ulrika. Och det var ett ganska stort jobb det, höll på från februari till augusti faktiskt, från och till. Det firar vi!

En gammal film, dock bra

Något att skriva

Jag måste komma ihåg saker nu igen.
1. Min dator måste stå på nåt!
2. Senast i morgon måste kort köpas på gym! För att få rabatt.
3. Jag har en intervju att göra (i morgon kl 10).
4. Jag måste ha något att skriva - en intervju, helst - för peace of mind när jag flyger.
5. Jag måste få reda på ifall man kan få låna lite el på flygplan.

Jobbandet kan börja

Tony var så ledsen i dag att han började gråta när jag lämnade honom. Han som aldrig brukar ha problem med att bli lämnad på dagis - det har varit förbehållet hans syster mest. En fröken sa att gruppen är för stor - 24 barn tydligen! Och att de ska göra något åt rutinerna på morgonen. Bra det.

I går var jag runtikring som en dåre. Vaknade i Uppsala, fick lyxfrukost av pappa - kalixrom på pumpernickel, rysk smetana, rödlök och citron (smöret något lyxigt osaltat, franskt?). Så snabbt till tåget, raka vägen till affären, hem, där var Nadias bästis från dagis, A, med sin pappa, min syster&fru och våra barn, som sovit hos syrran när vi var på 40årsfest i Uppsala.

Vid 14 drog Nadia med F till kalas, jag och Tony softade hemma, Tony berättade hela historien om "Laputa", en film som gjorde intryck på honom, vi satte oss på bussen och tvärbanan och fick middag hos Ali&Belinda, K var även där med sina barn. Fullt ös, så skjuts hem av Belinda! Mycket lyxigt.

Jag la barnen, och 15 minuter efter att Nadia somnat sov vi typ. Nu börjar arbetsveckan. Jag arbetar på kafé.

Fest och fest igen

Ett under hände i dag - vi hittade cykelnyckeln vi letat efter i en vecka! Självklart var boven Tony. Han hade väldigt omsorgsfullt lagt nyckeln i min ena blanka Dr Martens-känga. I den andra låg en McDonalds-plastgrej. F trodde att han hade kollat alla skor i hallen, men inte tillräckligt noga ändå.

Var hemma i går, fram till nio ungefär, då bar det av till Ida och där pågick en överrasknings-födelsedagsfest som Mima ordnat åt henne. Det var skoj! Jag pratade med en tjej som flyttat hit från Californien! Hon var less på att vädret alltid var detsamma och på att jobba 12 timmar om dagen.

Hemma redan vid 23, kolla film, sov, upp 7.12 som alltid (väckarklockan heter Tony), gjorde frukost, försökte vila lite till, yogade lite, stack med hela familjen till Gamla stan, tog vår vaccinspruta nummer 3 för fästingvaccin, sedan gick vi alla turistgator fram - barnen älskar verkligen affärerna i Gamla stan - till ett café på Stortorget. Via en massa affärer hem igen, softade lite med lördagsgodis. Nu, nästa grej: Barnen sover hos Ida och Mima, F och jag åker till Uppsala på 40+40-årsfest.

En liten hemlis

Jobbade hemma i dag. Vilket innebär 3 stycken fullkorns-dinkel-surdegslimpor. Pretty goda faktiskt. Det är soft att jobba hemma, fast risken är hela tiden att det blir en massa andra konstigheter gjorda. Som tomatplantorna på balkongen, de fick mycket vatten i dag. Och man KAN ju börja med middagen kl 14, så allt lätt bli klart tills barnen är hämtade. Nej jag kanske ska hitta annat ställe att jobba på, fredad men ändå inte hemma.

Har gjort nästa serie i Tivoli själv, och staden är Uppsala. Det var grymt kul att se illustrationerna på Tivoli-djuren i sin egen barndomsstad! Coming soon i en affär nära dig - vill du vara helt säker, ska du prenumerera. Gör det - det är värt det! För alla barn från 3 till 11.

Hämtade Tony, sedan Nadia och hennes kompis H. De lekte jättebra, på gården och hemma. Sedan fick de entrecote med bearnaise och hemmagjorda pommes. F och jag fick även tomatsallad. Nu är det fredagsmys!
(Sedan överraskningsfest för Ida men säg inget.)

Kultureliten har inga pengar

Belinda är sjukt bra i sitt debattprogram. Det var en fullträff av SVT att ta in henne som programledare! Och den här debatten om kultureliten. "Verklighetens folk" har sagt sitt förut - till exempel röstade de fram en mindre trevlig diktator i Tyskland på 30-talet. Men nu ska vi inte vara sådana. Vad som ger mig bryderi är att den så kallade kultureliten faktiskt har så jävla lite - i rena pengar. Visst har de makt, på sätt och vis, men egentligen kan man ju bara skita i deras makt och köpa mer saker och tjänster, för kapitalismen är den verkliga makten i vårt samhälle. Så varför känner sig människor så hotade av att folk utan pengar men med åsikter säger sitt? Jo naturligtvis för att de inte har några bra svar på tal. Ska då de som är bra på att uttrycka sig hålla käften, för att det finns andra som inte är lika bra på det? Ungefär som att ingen ska kunna dricka alkohol för att några inte fixar det? Det är frågan.

I förrgår firade vi förresten Idas födelsedag med tårta, hos henne. Barnen åt upp hela tårtan i stort sett. I går var Nadia på skoljogg och sen på rockkonsert, Göta källare, fick jag veta när jag hämtade henne! Hon hade blivit rädd och fått öronproppar. Märker att det är vissa saker vi borde lärt henne. Hon kände sig också lite ensam i går. Fast i dag ska en kompis, H, följa med hem efter skolan. Hon var överlycklig när jag lämnade henne i morse, och lekte direkt med H. Puh.

I går var även en Tonykompis här hemma, E, första gången det är en dagiskompis på besök utom de vanliga i måndagmiddaggänget. Tony helt eld och lågor.

Småbarnsåren inte förbi

Helikopterrånet - vilket rån! Helt sjukt faktiskt. I går var jag så trött och inne i en halvrisig film - Zohan någonting - så jag missade att kolla Aktuellt. Tur att jag la mig kvart i tio, för vid 4 vaknade Tony och kissade ner sin säng. Så han fick sova i vår säng = mamman sov inte alls, på typ 1,5 timme.

Trött som ett härke bar det av med Tony till dagis, nu jobba. Tony ska ta med kompisen E hem i dag. Och Nadia skoljoggar i detta nu.

Dagens händelser hittills

En liten resumé, detta är ju trots allt en dagbok inget annat.
Hem i går efter jobbet och efter Folksams ripoff, åt kycklingben, pratade med familjen, barnen la sig, jag kollade på Kändisdjungeln, Ann åkte ut, la mig tidigt, Nadia kom in kl 2 och fick tas tillbaka, upp vid 7, frukost till Tony, dusch, Ida kom och fick födelsedagsfrukost samt presenten (ett presentkort på Åhléns, en teckning av Nadia), tog Nadia till skolan, vi kom försent. Till jobbet, till yogan. Åt medhavd lunch och pratade om hur jävla stressigt folk har det på jobbet. Men så är det minsann inte här, här är det trevligt och lagom takt. Så, nu - arbeta.

Perspektivet, det viktiga

Läste Bang och Bust i går. Och O (Oprah Winfreys tidning) i dag. Det är så bra att läsa tidningar från andra ställen än ankdammen Stockholm-Göteborg. Perspektiv! Detta ack så nödvändiga.

Apropå perspektiv öppnar bokmässan i morgon, jag ska inte dit i år. Jag vet inte vad jag ska säga för elakheter om den, men bokmässan - som borde ge perspektiv - gör det inte alltid. I stället blir det det vanliga ängsliga sneglandet. Tycker jag rätt nu? Tycker alla andra kulturnissar som jag? Perspektiv saknas en smula i den svenska kulturvärlden. Och nu har ju KD-ledaren bevisat att det kanske inte finns perspektiv någon annan stans heller. Verklighetens folk, ge oss alla ett bryt.

Något är fishy

Jag var på Folksam och fixade pension nyss. Allt gick väldigt fort. Nu ska tusen kronor dras i månaden från mitt konto. Jag förstår inte mycket. Jag bara håller tummarna för att det blir något vettigt, att det blir någon pension av detta. Får inte ta ut en krona före 55 års ålder. Känns lite risky måste jag säga.

Annars, lämnade Tony, han var jätteorolig. Han känner sig inte trygg på dagis längre. Delvis för att Nadia inte är där. Delvis på grund av att han inte har någon trygg hamn, ingen favoritfröken längre (L jobbar numera på småbarnsavdelningen). Delvis för att de har blivit fler på dagis. Det är min tolkning, men vad vet jag. Något stämmer inte riktigt i alla fall. Ska genast styra upp detta.

Lunch med A, som skaffat ny härlig lägenhet i Hammarby sjöstad, den ska bli rolig att se. Själv ska jag snart hem och äta. Har precis avstyrt ett jobb som jag inte har tid att göra. Heja mig.

Glöm inte gammal politik!

Nadias lärare är ledig i dag. Alltså går det 2 vuxna personer på 26 barn. På Tonys avdelning är de 5 personer på 18 barn. Är detta vad du tänkte dig, Göran Persson? Du som genomförde förskolereformen, och tvingade sexåringar att gå i skolan? Du tjänade in pengarna på sexåringarna för att locka väljare bland förskoleföräldrar. Win some, lose some.

Man ska vara väldigt långsint vad gäller politik. Och inte glömma vem som är ansvarig och att saker och ting har sett ut på andra sätt, förut.

Ifall jag hade haft en dusch, extrakläder och extrajoggingskor här på kontoret, hade jag tagit mig en liten jogg strax före lunch. Regnvätan i luften gör läget perfekt för springning. Fast jag har inget av ovanstående. Det får bli i framtiden.

Helgen flög förbi

Stack till skogen i går, tog en buss och en buss till. Ida och Mima hängde med. Det var fint i skogen, men blev långt att gå för barnen. Grillade korv, J och A och deras tre söner kom. Plötsligt ramlade Nadia i vattnet, men hon tog sig snabbt upp igen.

Sedan var barnen totalt slut på hemvägen, de fick raskt mat och dusch och skjuts i säng. Så gjorde F och jag lyxmiddag - förrätt (räkcoctail de luxe samt pizza), pratade och hade det soft. Kollade tv, la oss, upp och så var det städning och allmänt röj, barnen till Ida och Mima fick lunch, nu ska det lagas middag snart. Sen är den här helgen slut. Gick supersnabbt.

Wellitude minsann

Spa är passé, tydligen. Jag som hann gå på spa ungefär 3 gånger under hela den typ tioåriga perioden spa var inne. Nu ska vi syssla med wellitude. Det är något holistiskt mumbo jumbo. I stället för facial ska vi gå på djupet av fejset. Vad finns där under?
Förslag: Muskler, senor, fett, skelett, körtlar, hjärnceller och finnar-to-be.

Sjövilda ungar

Då går veckan mot sitt slut. Den sista artikeln skriven. Ska snart sändas iväg. Därefter följer mitt läraruppdrag. Sedan måste jag verkligen städa skrivbordet, det ser rätt och slätt förjävligt ut på min arbetsplats.

Ingen jogg blev av den här veckan. Måste få igång mig. Det tar emot så horribelt, bara, att gå upp klockan 6.30 och jogga i det iskalla, gråa. Jag klarart inte. Får kanske jogga lite senare på dagen helt enkelt.

Jag fixar inte det sociala riktigt, det har varit så mycket på sistone. Vill liksom vara hemma med barnen. Trots att de har adhd, eller nåt. De var sjövilda i går eftermiddag och kväll. Grannen A kom med sina tre barn och fick äta förkolnad fläskkarré med god rissallad. Det var ändå trevligt. Trots att mina barn skrek, studsade omkring och bråkade oavbrutet och hennes var helt softa. Sånt är livet.

Synkronisera synkronisera synkronisera

Min vecka har varit lite galen.
Nämligen så här:
Måndag - dagislämning, jobba, hem, måndagmiddag för grannarna i cirka 40 min, därefter åkte jag och storhandlade med annan granne, sedan kastade jag in allt i kylen och rusade till telefonen för att göra en intervju (å vad trött man blir av att göra intervjuer kvällstid).
Tisdag - skollämning, jobba, skicka 1 av veckans 2 texter, hämta alla barn, laga mat, duscha och lägga barn, be syrran komma och lappa över tiden för F jobbade sent - han kom 30 min efter att jag dragit, stack och drack drinkar (40-årspresent till kompis) på Roxy, hem, sov midnatt.
Onsdag - dagislämning, jobba, yoga, jobba, cykla till Skånegläntan, hämta min familj, äta korv, hem, Ida kom igen, jag och F på föräldramöte, hem, sova.
Torsdag - skollämning, jobba, försöka lämna artikel 2 av 2, gick åt skogen, har en massa annat jobb som måste bli klart i morgon, styra upp fem hundra aktiviteter, komma på att mamma ska hämta barnen i dag, ordna det per telefon, snart hem och laga mat, F jobbar sent.

Dagens låt: Burnin up av Madonna. Jävligt bra.

Skolan måste smältas

Föräldramöte i går. F och jag gick bägge två. Allt går fint, tycker läraren. Vi tycker väl också att det verkar okej. Men vissa saker är lite svåra att smälta. Som att det är otroligt stressande i matsalen. Och att de måste äta lunch kl 10.20 för att alla skolans klasser ska få plats i matsalen. Och så hela grejen, att det är så stort, så många barn, så lite vuxna per barn. Vi har haft ett otroligt bra dagis, inser vi nu. Med en fantastisk - STÄNGD - gård, där de vuxna vet precis var alla unga är. I skolan måste barnen själva se till att stanna. Inte lämna skolan.

Alla säger att det är minst lika svårt för föräldrarna när barnen börjar skolan. Så är det. Fick påminna F om våra farhågor när Nadia började dagis - då var vi nojiga som bara den.

När ens jobb är både-och

Intensivt just nu. Samtidigt stillastående. Läser om journalister som tycker att de skriver om samma sak hela tiden. Det ska man ju inte behöva göra, och det behöver inte jag. Men jag skriver likförbannat väldigt mycket journalistik. Och det är frågan om jag ska göra det. Jo det ska jag. Men hur mycket?

Det är ett konstigt jobb det här. Kreativt och okreativt samtidigt. Inrutat, mallat, inträngt, förutbestämt samtidigt som det är fritt, vilt, påhittigt och kräver en del smarta drag.

Jag vet inte vad jag ska göra med journalistiken.

Being me

Vaknade lite sent, kvart i åtta! Det blev full rulle för att hinna leverera Nadia i tid till skolan. Hon var halvsvår att lämna. Sedan åt jag frukost på lokal minsann. Därefter hetsa hetsa med artikel! Den skulle bli klar 13.00. Den var klar 13.00. Sedan nästa grej, serier. Nu nästa grej, ett lite kreddigt jobb. Jag kan också vara en kreddpajas... eller nej det kan jag inte. Jag kan mest bara vara jag.

En jättebra bortglömd låt som kom till mig på M&N:s bröllop är Beyoncés: Put a ring on it. Lyssna på den! Mycket skojig.

Storhandling

Åkte just med grannen/Tivolikollegan A och storhandlade i Sickla. Jesus vad det är boring, men ändå bra. Och billigt!

Nu är äntligen kylskåpet fullt.

Men Nadias gips har blivit böjbart så antagligen är det snart dags för Astrid Lindgren igen. Typ heldag. Ser inte fram emot det direkt.

Lurad förälder

Nu är det jobbning på gång. Har så mycket igen. Alltid denna stress!

Min outfit i dag är lite Peter Pan, tajts med svajig överdel. "Va?" sa Tony när jag råkade säga det högt framför spegeln. Han tog det på yttersta allvar, mamma är i dag ofrivilligt utklädd till Peter Pan, hm hm. Själv hade han sitt svärd med till dagis eftersom han påstod att det var leksaksdag. Det var en lögn. Det finns ingen leksaksdag på dagis. Vi har blivit duperade av en fyraåring.

Från en fest till nästa

Raka vägen från T-centralen till Telefonplan i går kväll, via Zinken där F hämtades upp. Var på Jennies inflyttningsfest, vilken fin lägenhet hon har! Helt underbar.

Hemma och la oss vid 2. Lite trött nu. Men det ska tas nya tag, för i dag är det bröllop minsann.

Skillnaden heter självdistans

Har haft asskön kväll på Linnégatan - härligt att se er, R&F! Gick upp i svinottan och så vidare iväg mot nya mål. Jag sitter just nu på kafé och jag äter frukost och jag lyssnar på den där gamla gubben som jag inte minns vad han heter. Men han är bra. More than this? Hur som helst.

Självdistans. Det är det jag söker just nu. För egen del, för andras del. Fick just mejl från en kompis med ett bra citat: "Life is life. Common and stand up and dance." Lite så får det bli. Jag börjar med rockenroll, vid lunchtid redan i dag. Därefter följer kulörta lyktor och vodkakalas på Mikrofongatan. Därefter sweet love. M ska gifta sig. Det tänkte jag fira med en skifin klänning (ja, samma som på Idas bröllop, men vad gör man när alla gifter sig hela tiden!?)

Läkning, räkning, självspäkning

Nadias arm läker som den ska. Puh! Fast precis när jag lämnade henne på skolan i dag, hade hon dels världens separationsångest, samt började prata om att armen gjorde ont! Igen! Jobbigt. Men fröken (som nyligen brutit foten) påstod att det kändes så ibland och inte var någon fara.

Jag har även hittat pengar, så jag kan betala tillbaka en skuld. Stor lättnad.

Apropå att vårda sin karriär, är det väl det vi gör nu i denna fas i livet, alla vi snart-40-åringar. Det är normalt. Men jag är så obstinat att jag måste retas när jag ser en armé marschera åt samma håll. Även om jag är i armén själv. Lite som att skjuta sig själv i foten.

En liten dikt om bloggandet

Regler för bloggande:
1. Använd aldrig svart humor.
2. Använd aldrig humor.
3. Använd aldrig.
4. Använd ändå.

Jag ska dunka min karriär i ditt huvud

Mycket givande möte i dag! Superkul! Det är förstås hemligt men vi kan kalla det Projekt nummer 2. Och det är bara så jävla skoj. Haha nu jävlars ska det göras karriär och jag ska vårda den som den sköraste glasbit och berätta för alla om hur viktigt och bra just mitt projekt är och hej och hå och hej och hå. HÄMNAREN ÄR HÄR!

Jag är sur

Jag tycker att sedan man fick barn blev det så att "no bullshit"-faktorn steg enormt. Men så är det inte för alla. Vissa måste vårda sin karriär som vore den gjord i glas, trots att de är föräldrar. Det är jag, jag, jag och jag, min karriär, mina möten, mina små resor, mitt hit och mitt dit.

Och alla måste hela tiden vara så förbannat jävla involverade! Varför det? Jo för egot är så stort att det pyser över och pyser över.

Så här ser jag det - jobbet går inte ut över barnen, mer än den tid då de är på dagis/skola. Punkt.

Därför är jag frilans. Därför är jag fri. För att låta världen anpassa sig till mig och mina barn. Jag anpassar mig inte till uppdragsgivare på det sättet. Jag är för bra för det. Jag innehar kompetens. Take me or leave me.

Leopard-damen

Det blev de här. Samt en halvgalen guldbolero jag inte hittar bild på, men den måste ses live and kickin för att förstås. Jag blev verkligen lycklig av dagens shopping. Bara 300 kr.

Shoppa vill jag göra

Om jag inte får shoppa i dag kommer jag att bli väldigt besviken. Ja, jag vet, jag har inga pengar. Men ett par strumpor på American Apparel åtminstone. De kostar 80 spänn och är i bra kvalitet. Så det så.

Aj aj, champs-elysées

Skriver och skriver. Ska snart boka en biljett till Göteborg. Måste säga till Rebo att jag kommer. Jag kommer, Rebo! Det blev ändrat! Tror jag.

I morse sprang jag minsann, 5 km, och det var fruktansvärt hemskt utan frukost och med motvinden blåsande i allt det grå som hör en mulen septembermorgon till. Lyssnade också på Vinyl 107:s astrista mellansnack - vi vill höra musiken. Inte er. Förstå detta!

Sedan tog Tony och jag cykeln till dagis, han lovade att sjunga så fort vi börjat åka. Han sjön "Å champs-elysées" och lite annat smått och gott. Hans öra är skadat eftersom hans syster kastade en bok i huvudet på honom i går när jag var kvar på jobbet och F ensam med barnen. Nadia började gråta, för att hon gjort Tony illa. Men då var skadan skedd. Han har blåmärke på öronkanten nu, och säger aj aj när hjälmen är på.

Parisisk uppfostran

Tony i går: Sitt inte med armbågarna på bordet!
Jag: Men vilka stränga regler! Så stränga brukar vi väl inte vara i vår familj?
Tony: Men nu är det så. Inga armbågar på bordet.
F: Var har du lärt dig det där egentligen?
Tony: I Paris.
(svårt att hålla sig för skratt)
Tony: Skratta inte!
F: Men Tony... du har ju inte varit i Paris?
Tony: Jo men jag har sett Paris! I Råttatouille! Där sa de - inga armbågar på bordet.
Jag: Okej, okej. Fast nu är vi ju inte i Paris.

Svinis kommer väl snart

Annars var jag på vin-ståhej efter heldag på akuten i fredags (vineriet hände när barnen somnat), så ägnades lördagen åt att ta sig ut på överfyllda Djurgården, Vasamuseet och sen fika med Belinda, Ali med kids. Sedan tog jag och Tony en spårvagn till Norrmalmstorg, där man kunde fika! Men jag hade inga cash så Tony var megabesviken. I stället fick han godis och jag fick en tröja för 200 spänn på Zara och så tog vi bussen hem, där F serverade fisk som bara vuxna åt. Läggning av ungar och så iväg på nästa fest: A i min lokal fyllde 48 och han firade med hemmafest, det är alltid trevligt.

Söndag trötthetens dag, fick sova till 9 ungefär, fast var uppe och serverade frukost till vildungarna först. Sedan städade vi och efter det gjorde vi i stort sett ingenting. Gick för att titta på en lägenhet som inte hade visning, ihop med Tony. Hem, åt fläskfilé och bakade både bröd och maryland cookies. La barnen, kollade på tv, kollade för övrigt på filmen Elizabeth, med Kate Blanchett, rekommenderas i högsta grad! Tidig insomning i går. I dag ska jag jobba som en dåre. Nadia lämnad, gick oväntat bra. Hon får bara leka lugnt nu när hon är gipsad. Men någon har sabbat hennes cykellås under helgen. Det blir alltså nästa stressmoment. Sen kommer väl svininfluensan antar jag, efter att ha spenderat timmar på Astrid Lindgren-akuten.

Förväntad jogg, sure

Det här förväntar jag mig denna vecka: Jogg tisdag (30 min), yoga onsdag, jogg fredag (intervall 20 min), långjogg helgen. Kommer bli fasansfullt svårt, fredag är jag bortrest, fredag kväll utgång liksom lördag... men den som lever får se.

Förra veckans förväntningar gick sådär. Jogg tisdag och fredag, dock inget på helgen. Bättring!

Bruten arm-karusell

Vilken dag, vilken dag. Vaknade först 5, då stack F till Köpenhamn. Vaknade igen 7, då kom Tony. Så kom Ida, jag gjorde frulle och stack sedan ut och sprang intervaller, 20 min, hem, frukost, duscha, Ida och Tony till dagis, jag och Nadia skyndade oss för att hinna till doktorn 8.30, men där var det ju världens kö och inte direkt bråttom.

Efter doktorn - till röntgningsdoktorn - väntade en evighet, så fotades Nadias armbåge, tillbaka till doktor nummer 1, fraktur konstaterades, därmed blir det då jävla Astrid Lindgren-sjukhuset på andra sidan stan, hem, hämta dator, till 3an, köpte med oss lunch, åkte över hela stan, gick till barnakuten, satt där med alla svinisar och väntade. Och väntade. Och väntade. Och väntade. Efter 3 timmar frågade jag hur länge till vi skulle vänta, eftersom vi måste hämta Tony på dagis. Deras tips var att åka och hämta Tony och komma tillbaka med honom. Tjena. Ringde i stället grannen som tog med sig Tony hem. Väntade... till sist, vid 15-tiden, fick Nadia äntligen sin fraktur gipsad. Hon har slagit av skelettet precis vid armbågen, där det finns viktiga skelettdelar som gör att armen kan växa. Måste verkligen läka rätt!

Nadia blev först ledsen över att gipsas, men sköterskan var så bra att hon ändrade sig. Hon fick en glass. Vi åkte hemåt, med 3an, men det var totalstopp vid KI på grund av bilolycka... hemma först en timme senare. F hade hunnit komma hem så han och Tony kom strax innanför dörren. Potatis och korv till Nadia, korv till mig. Så fick de lägga sig. Puh!

(Gjorde faktiskt en intervju på akuten. Personen tyckte nog jag var ganska störd, men Nadia kollade på barnkanalen och jag visste ju att vi skulle få sitta där ett bra tag till.)

Svensk krångelvård

Nu har fyra timmar gått och vi är fortfarande i vårdkarusellen. Vi har skickats till Astrid Lindgrens barnsjukhus eftersom Sös inte kan ta hand om barnfrakturer. Ge folk ett jävla bryt. Detta har kostat exakt 16 000 kr av inkomster jag inte får in. Bara så ni vet politiker. Fuckin hate this.

Ilskan växer

Nadia hann gå i skolan i två veckor. Sedan stukade hon armen. F var på vårdcentralen med henne nyss, och jag måste åter dit i morgon eftersom F ska resa bort, igen. Jag kommer aldrig bli klar med mina jobb! Aldrig aldrig.

Känns inget vidare att hon har skadat sig, Nadia brukar aldrig skada sig. Allt är så vabbligt här med skolstarten. Och hon kissade i sängen i natt. Tydligen vanligt när de börjar skolan. Men vad händer egentligen? Varför, Göran Persson, måste små 6åringar gå i skolan? För att budgeten ska gå ihop? För att vi ska kunna skära ner i resurserna så alla jävla gubbar kan få sina härliga fallskärmsavtal? Ä nu börjar jag bli riktigt jävla förbannad.

Den mobbningstid nu kommer

Är på jobbet gruvligt tidigt. Har enorma högar jobb att göra. Jag ska bli strukturerad! Heja mig! Sedan ska jag demontera jobbandet och få lite bättre flöde i jobbanstormarna, he he he he det vet alla som frilansar att det är ett skämt. Men hur som helst.

I går kom jag hem vid sju, F:s mamma hade överraskat Nadia och hämtat henne på skolan, de hade handlat lite kläder (inga regnkläder dock), sedan hämtade de Tony och så hittade jag dem där hemma framför Boli. Nadia berättade om klasskompisar som inte är snälla - vad säger ni om den här: en tjej sa "Ingen som heter Nadia får vara med och pyssla", en kille slåss, i morse sa hon "Han såg inte mig i går, så han var inte dum mot mig". Hon lär sig nya saker varje dag. Som att undvika mobbare.

Tony berättar mest om sin blivande fru, lilla L. De hade visst pussats på dagis.

Söker blåshål

Känner mig kraftigt inträngd i ett hörn just nu, arbetsmässigt. Måste genast kliva ur detta hörn och andas lite frisk luft, gärna med en hel del vind däri. En blåsig slätt vore något det.

Så länge spotifyar jag Elvis. Jag blir alltid lite ledsen när jag tänker på honom. Han verkar inte ha valt mycket i sitt liv, på något vis. Det bara blev. Och det blev inget vidare, så här i efterhand. Lite för många BLT-sandwiches och så några piller på det. Pang död.

Asana betyder övning

Jag ska tydligen lära mig 6 första övningarna i övningsserien i astangayogakursen som jag går på kl 10 på onsdagar. Namnen är HEELT omöjliga att komma ihåg.

Testa själv:
1. Padangustasana+ Pada hastasana (typ ställ dig på händerna)
2. Utthita trikonasana (typ stå som en triangel)
3. Parivrtta trikonasana (typ lägg handen bredvid när du står som triangel)
4. Utthita prsva konasanana (knäa ena benet, hand i golvet och sträck armen rakt ut)
5. Parviritta pasva konasana (typ knäpp händerna i namaste framför benet du knäar med)
6. Prasaritta padottonasana A-D (typ benen i sär och huvudet ner i golvet)
7. Utthita parsvottanasana (knäpp händerna bakom ryggen och böj dig mot benet)

Övningarna, asanas, kan jag. Men namnen! Vad fan är det här? Och varför säger läraren sex när jag nu tydligt ser att det är 7 övningar!

Förväntad, förjävlig jogg

Lite piggare. Hämtade Nadia strax efter kl 14 i går. Då hade hon precis brutit ihop, "för jag hade inga kompisar att leka med". Det är tufft, men det går framåt. Precis när jag kom hade hon massa kompisar, de hoppade hopprep. Sedan hämtade vi Tony, åkte hem, jag värmde rester, F kom, bus och lek och så la han barnen medan jag intervjuade en kompis från förr. Typ 20 år gammal kompis! Kul.

Allt på tv var totalt värdelöst så jag la mig tidigt.

I morse gjorde jag en insats för min framtida hälsa genom att gå ut och springa, 5 km. Det kändes förjävligt första 15 minuterna sedan riktigt fint. Nu ska det bli åka av!

Min förväntade jogg denna vecka:
1. Springa tisdag före frukost NO MATTER WHAT. check!
2. Springa fredag före frukost NO MATTER WHAT.